O-Beskrivlig känsla!

JAG KAN SPRINGA! Jag var ute på en sen promenad ikväll. Det är en aning obehagligt att gå i mörkret så jag gick fortare än vanligt. Jag skyndade mig för att komma hem fort. Och plötsligt så började jag springa, över ett övergångsställe. Jag kände direkt att något var annorlunda. Jag var så lätt... det var så lätt att springa. Så jag fortsatte, bara för att testa och se hur långt jag orkade. Och jag sprang säkert 200-300 meter det första försöket. Sedan tog det min två minuter att hämta mig innan andningen var normal igen... WOW! Jag har kondis! Och då var det liksom... Jag måste springa igen! Testa igen. Jag sprang 500 meter till. Och känslan då var RYSNINGAR i hela kroppen! Jag var gråtfärdig! Är gråtfärdig fortfarande. Jag fattar det inte! Friheten att kunna springa och springa och springa och bara fortsätta! Jag vilade mig lite till och sprang sedan igen, och så lite vila och så sprang jag igen. Jag kunde inte stoppa mig själv. Och jag är INTE helt slut, mina knän mår fint. Har inte ont någonstans. Jag kan bara inte tro detta! Så jävla lycklig. Kram //H-M