Tjolahopp

Visdomsord!

Idag blev det en sån där dag där man fick "gratis" motion. Jag lyckades ju gå ned 20 kg totalt igår, så jag gav mig själv en vilodag från promenader. Det är faktiskt första gången jag inte gjorde något alls under en dag sedan jag började. Men att ändå, någon gång, som belöning eller något sådant, när man verkligen behöver det unna sig en vilodag är ok. Jag ansåg i alla fall igår att jag fick lov att vila lite igår. Jag vaknade också idag med ny lust och glädje och redo att ta nya tag.

Annars är det här med vila något som är lite känsligt. Jag är rädd att börjar jag "unna" mig lite här och lite där så kan det lätt spåra ur. Det är inte att "unna" sig att låta sig själv vila eller att äta. Det är inte en belöning att få vila, belöningen är själva träningen. Det är så jag vill tänka. Idag -får- jag promenera, idag mår jag bra och idag så klarar jag detta, det är det som är belöningen. Och vilan är bara en belöning om man känner att man förtjänat den.

Men tillbaka till gratis motionen. På senaste tiden så har det börjat kännas oroväckande tradigt med promenaderna. Jag har känt att de är tråkiga och känner man så blir det sjukt mycket svårare att motivera sig till att gå ut. Jag har försökt olika saker för att göra det roligare, men när det verkligen Är roligt, då känns det inte ens att man motionerar, och det är lite ditt jag vill. Att kämpa och träna som ett djur är roligt ibland, men det orkar man inte varje dag, det måste finnas en balans, eller för min del, måste jag hitta ett sätt att röra på mig varje dag ordentligt som samtidigt är roligt, spännande och intressant. Att kämpa på är intressant också, men den där "gratis" motionen är ovärderlig.

Så idag så gick jag in till stan, hade ärende så det var verkligen med ett syfte jag tog mig in till stan också. Min stegräknare har gått sönder så jag skulle in och byta den, plus att jag haft sönder våran HMDI kabel så jag var tvungen att skaffa en ny sådan också. Så jag gav mig av och gick in till stan, det är ca 7 km till centrum från oss, gångvägen jag går. Och hela vägen är det spännande saker att se, solen skiner och vackra människor med häftiga kläder springer förbi. Och när jag väl kom in till stan och fick lite kullersten under fötterna så kunde jag bara le och känna mig som om jag var på semester. Det luktade sommar på stan. Och jag fick ny stegräknare gratis och en ny kabel. Och jag skulle ha provat lite kläder i mindre storlekar, men det var massa folk i butikerna och jag orkade inte vänta i kö till provrummet, så jag sket i det och väntar med att prova kläder till nästa månad.
Jag gick hela vägen hem igen sedan och nu känner jag mig mör och glad och nöjd.
//H-M