Jag har nu varit rökfri i 7 månader. Om jag minns rätt så blev det två små fusk första veckan och sedan inget mer sedan dess. Jag är sjukt stolt över mig själv. Så här med lite mer distans till rökningen så ser jag ju att det var inte alls så farligt. Jag lider inte av att vara utan dem. De var helt och hållet onödiga. Men jag står inför ett nytt problem som nu tornar upp sig framför mig. Den första sommaren. Okej. Jag har ju faktiskt lyckats sluta röka flera somrar tidigare, då jag kunnat isolera mig på landet alldeles för långt ifrån affärer osv. Men om man skall ha en trevlig sommar så vill man ju sitta i parker och mysa, hänga med folk och sånt. Och det är svårt med grupptryck.. visst INGEN kommer att försöka tvinga mig att röka. Men för en ex-rökare som mig, som inte ens varit rökfri ett år, alltså så är alla situationer där någon röker nära mig en risk. Hittills har jag undvikit att gå på krogen, eller gå på fester där folk röker, för det är för stor risk för mig. För stor lockelse. Eller jag tror i alla fall det. Det som lockar är den sociala situationen som man får när man står och snackar skit över en cigg, eller kanske en kopp kaffe och cigg i naturen osv. Det är den "Mys"-faktorn som finns där som jag kan känna saknad till, och måste hålla mig undan för situationer där jag får lust för sånt. Eller slipper rökningen och där jag och en vän kan sitta och -bara- ta en kopp kaffe kanske istället. I alla fall. Kampen är inte över bara för att det gått 7 månader. Men dagligt - så har jag inga problem. Jag känner mig sundare och piggare och fräschare. Mitt luktsinne och smaksinne är tillbaka. Och jag har bättre kondis tack vare det. Jag kan andas ordentligt!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar