Här sitter jag nu, med en veckas promenerande bakom mig. De senaste tre dagarna har jag också försökt att äta mindre. Dvs att ligga i negativ energibalans. Kanske tog jag i lite väl hårt och åt för lite. Det slutade i alla fall med att jag igår natt gav upp emot hungern och lagade en rejäl pasta med ost och sås. Den måste ha varit kcal-tung får jag säga. Och efteråt så känner jag mig djupt misslyckad. Såklart.
Men det krångliga är inte att komma på sätt att se på det här ur andra perspektiv än som misslyckande. Det är klart att jag blir hungrig om jag äter runt 500-600 kcal per dag. Dessutom så kunde jag inte hålla mina fingrar borta från påskgodiset som min sambo köpt heller. Och där triggades säkert mitt sockersug också. Men i grund och botten, min kropp behöver mer mat än så, annars så blir det panik och då behöver jag äta något tungt för att ta igen. Och jag har Inga problem att gå utan mat en hel dag, för att sedan på kvällen vräka i mig mat! Helt enkelt av samma anledning. Jag äter inte lagom mycket - lagom ofta. Utan reagerar inte alls på hunger innan jag är vrålhungrig. Och jag har svårt att sluta äta innan jag är proppmätt.
Men ny dag - nya tag. Och inget av mitt arbete som jag gjort är ogjort bara för att jag inte klarade att leva på så lite mat som jag försökte käka. Istället skall jag ta lärdom av detta och käka lite mer mat varje måltid, (idag blev det makrill i tomatsås- blandat med keso på knäckebröd, två sådana mackor och en avokado med lite japansk soja på till det.) som exempel. I går käkade jag en skål sallad och en riskaka.
Varför är det så svårt att låta bli godis då? Och snacks i allmänhet? Bläää. Nu har min sambo gömt godiset för mig så jag inte kommer åt det. DET har funkat hittills. Och bäst vore att jag är mätt så jag inte blir sugen.
Idag skall jag ge mig på 8:an. Jag tvivlar på att jag kommer gå mer än det som jag gjorde tidigare i veckan, men man får se. Det där beror på hur man känner sig när man kommer ut i spåret. Idag skall jag i alla fall över 4 mil på min totala promenad denna veckan. Det vore grymt!
Jo, igår så började jag känna av lite oroande smärta på hälen. Jag hoppas verkligen inte jag får skavsår. Jag skall plåstra om mig själv i förebyggande syfte idag innan jag går ut och går.
Dessutom så har jag skaffat mig den oroande ovanan att väga mig varje dag på morgonen. Och får man ett bra resultat på vågen så är det tip-top och man får en bra dag. Får man ett dåligt resultat på vågen så blir man förkrossad och får en kass dag. Därför borde man bara väga sig en gång i veckan för att undvika att få så varierande resultat. Eftersom kroppen skiftar naturligt lite i vikt hela tiden. Varför glömmer jag alltid det?
//Kramar Hanna-Mirari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar