Crap-dag!

Våra cocktail-tomat plantor!

Okej. Det är inte så crap som det hade kunnat vara. Jag har hemskt mycket att vara tacksam över. Och jag är tacksam över allt. Men ändå, på ett positivt sätt är jag missnöjd med dagen. Jag känner STARKT nu för att gå ut och gå varje dag. Jag känner att det blir inte en bra dag om jag inte "går till jobbet" så att säga. Och jobbet är min dagliga promenad. Om jag missar den så är jag rädd att det skall bli okej att missa fler.

Men det är ju ganska så vrickat tänkt egentligen. Eftersom man måste vila kroppen ibland om man anstränger den hårt i träning. Det är okej att ta en ledig dag i veckan för att låta kroppen återhämta sig. Och idag så är mina fötter ganska så irriterade och svullna och jag har träningsvärk efter att jag försökte mig på pilates hemma igår. Jag har idag försökt mig på lite Biggest-Loser-Weight-Loss-Yoga också. Men det skall sägas. Jag klarar inte många minuter innan det blir för mycket. Det är ju bara en sporre dock. Jag gör så mycket jag orkar och  sedan så kanske jag orkar lite mer nästa gång. Så är det ju med allt. Och även om jag orkar gå 10k om dagen så innebär det inte att mina muskler fixar att stå i "Kissande hunden" eller vad det nu heter i 30 sekunder för  det. *skratt* Men det löser sig. När jag testar så lär jag mig mer om min kropp. Det är också skönt att göra det hemma där man kan fokusera på hur duktig man är - istället för att jämföra sig med alla som är duktigare på en kurs/klass på ett gym.

Däremot så känner jag mig sugen på att köra lite styrketräning - efter mina egna förutsättningar snart. Inte för att man går ned i vikt så mycket, men för att stärka olika muskler så jag har lättare att röra mig, och blir smidigare. Fast pilates är definitivt det styrketränigaste jag behöver just nu. Och Yoga var inte lättare det. Jag märkte dock att jag har ett ben som är sjukt mycket starkare än det andra. Haha.

En vanlig frukost för mig just nu!

Mitt i all denna träning jag börjat med så känns det viktigt att komma ihåg vart jag började. Jag började med en enda övning. Jag bestämde mig för att leva som jag ville leva nu - utan att vänta på att jag gick ned i vikt. Jag tror jag gör det. Jag vill gå ut och promenera och även träna nu. Jag vill känna mig stark i kroppen. Och jag känner mig stark när jag går ut och går. Jag lever nu närmare det jag jag vill leva som. Nu är det bara plus om jag orkar mer, klarar mer och känner mig ännu starkare imorgon osv.

Och igår så drog jag på mig jeansen som satt så tajt att jag svällde över alla kanter i förra veckan, och nu så svällde jag inte alls lika mycket, och byxorna satt tajt men de kändes inte alls lika omöjliga att ha på sig. Och jag har inte haft dem på mig tillräckligt för att töja ut dem. Millimeter ändras på mig redan och det känns underbart. Men poängen är - jag är redan perfekt. Lite hull hit eller dit är inte viktigt. Men att jag mår bra -idag- och trivs med mig själv är det! Jag är redan den jag vill vara.

Mommi och jag!

Så - hur gör man då för att stå ut när man måste stanna inne en dag? Jag -VILL INTE- göra det. Damn. Om det slutar regna så lovar jag mig själv att jag skall gå ut och gå runt härlanda tjärn i alla fall. Det är en kort runda på några få km och jag skall gå långsamt som fan. (Så kanske jag kan slappna av lite i alla fall?) Men bara om det slutar regna.

HOPPAS DET BLIR BÄTTRE VÄDER IMORGON. Jag vill gå 8:an!
Kram kram /Hanna-Mirari