Tillfälligt låst blogg...

Jag hade tillfälligt låst bloggen, på grund av att det skrämde mig lite att det är så många jag inte känner som läser den. Det blir som en känsla av att man uppträder och att det finns förväntningar på en och det kändes svårare att skriva av sig ärligt om allt som händer med så många som tittade på. Som att klä av sig naken framför publik, tankar om vad som förväntas hit eller dit. Jag ville inte att bloggen skulle bli sådan där jag bara kan skriva om framgångar men att skriva om personliga motgångar och andra djupt personliga saker blir svårt med sådan publik. Jag har öppnat bloggen igen, men det kan hända att jag stänger den då och då för att ta kontroll över de känslorna. Och det glädjer mig att jättemycket att folk vill läsa det jag skriver!

Men jag skriver den här bloggen av helt och hållet själviska intressen, jag försöker gå ned i vikt, ta mig ur en sjukskrivning, hitta tillbaka från utbrändhet till arbetsförmåga, hitta min plats i världen. Jag skriver här för att det är ett verktyg för mig att hålla ordning på mig själv. Jag skriver Inte för att skryta om mina framsteg, jag skriver inte för att jag tror att jag vet bäst eller något alls. Jag är en vilsen själ som försöker hitta en väg genom ett snårigt liv, och den vägen är inte alltid självklar. Men tack vare bloggen och träningsdagboken jag håller så kan jag se mina framsteg och bakslag tydligare och få en överblick över det jag gör. Och i början så var den här bloggen bara en plats där några av mina närmaste kunde följa och peppa mig i det jag gjorde. Nu har det blivit mer än så, men det är fortfarande för min egen skull jag skriver.

Kram på er alla och tack för att Ni vill läsa det jag skriver. Jag är enormt stolt över att få mail och kommentarer där Ni säger att jag inspirerar er. Ni inspirerar mig!
//Hanna- Mirari