Nu har jag avslutat helgens kattvaktande. Eller katt-underhållande? Jag hjälpte mina underbara morföräldrar med att mata och byta på deras katter när de lämnade stan några dagar. Underbara små fluffiga kattor hälsade mig glatt när jag kom för att ge dem dagliga målet mat. Lite vattning av blommor utfördes även. Nu sitter jag här, efter att jag kommit hem och undrar om jag skall ställa in BodyBalancen eller ej. Jag har redan cyklat idag, och jag har kasst med tvättade träningskläder. Tvätttid på tisdag först. Jag gillar dock inte känslan jag har i kroppen just nu. Jag gillar inte att jag funderar på att "ställa in". Varför skulle jag ställa in? Jag har ingen bra anledning. Jag vet att det beror på att jag är en aning rädd.
Jag hade rejält ont i hela kroppen av den träningen förra veckan, så ont att jag inte fixade att träna ordentligt dagarna efteråt. Och det skrämde mig lite. Det är därför jag är feg på att öka träningen till något som faktiskt "upplevs" som jobbigt medan jag gör det. En helt ONÖDIG känsla. Jag mår väldigt bra efter att jag fixat något svårt. Det är bara det mentala som ställer till det här för mig. Fegheten för något jag inte är van vid, något som är svårt och som dessutom gör ont.
Men nej, JAG SKALL INTE FEGA UR. Jag skall ta mig dit, bita ihop, göra mitt bästa. Jag kommer inte ha möjligheten att träna den här träningsformen på flera månader efter att Juli är över. Jag måste ta min chans medan jag har den. Och jag VET ju att det är så himla bra för mig.
I vanliga fall så föredrar jag ju motion, simning, promenader, cykling som är svettigt men inte gör ont att utföra. Man blir trött men lagom trött. Det är skillnaden mellan träningsformerna. Sedan så beror ju träningsvärken på att mina muskler inte är vana vid den ansträngningen. Musklerna kommer ju vänja sig tillslut också. Jaja.
Hörs!
//H-M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar