Träningsvärk och gassande sol

Jag vet att det är dumt att klaga på något som är så underbart som solsken. Men det har dykt upp ett oväntat problem. Regn och vidrigheter var mitt stora problem för några veckor sedan, denna veckan har varit en av de vackraste i år, och det har varit 20 plusgrader hela veckan. Men --- jag brukar gå mina promenader mellan kl 13.00 och 15.00 ungefär. Det är oftast då jag går ut. Och den tiden på dagen är den varmaste och värsta tiden av direkt solljus. Det är nästan outhärdligt att gå en mil i gassande sol varje dag. Det är uttorkande, utmattande, jag kommer få solbränna så det svider om det, och jag får inte samma härliga känsla av att gå av den upplevelsen. Visst, det är inget fel på att få en utmaning, och kämpa för att klara den. Men det här är så illa att jag inte orkar gå hela milen längre. Jag gick ut på kvällen istället nu, två dagar i rad och det känns bättre. Så det är min nya grej, träna på kvällen när värsta solgasset dämpats.

Jag fick skynda mig massor igår för att hinna runt min runda innan eurovision började, och jag hann gå min mil på 1 timme och 45 minuter. Det är enligt uträkningar ungefär 10 min per km. Jag erkänner, jag sprang lite lite några sträckor. Men hastigheten har givit mig träningsvärk idag. Och knäet ömmar nu. Jag är inte rädd för träningsvärk, det är bara ett bevis på att jag jobbar bra. Men knäet är oroande. Jag har inte farligt ont, men jag måste passa mig så jag inte sliter ut mina knän. Dem är inte byggda för att orka tyngden jag lägger på dem om jag springer. Hur stark jag än känner mig. Det kommer bli svårt att stå emot längtan att springa tills jag får en mer normal kroppsvikt. Jag måste verkligen passa mig.

Och som vanligt efter att man haft ett ras så vill kroppen inte riktigt samma som jag vill. Denna veckan började fantastiskt, sedan så fyllde min sambo år, och vi fick pengar och då fylls skåpen på hemma, och det blir svårare att hålla sig undan från små frestelser. Suget kommer krypande efter att jag sluppit det länge. Träningen har ju haft en hungerdämpande effekt på mig, men det verkar som om den effekten börjar avta. Fast det vet jag inte. Det kan lika gärna bero på hundra andra saker att denna veckan kändes tyngre och jobbigare än tidigare. Först gick jag ned nästan 3 kg på några dagar, och sedan så gick jag upp 0,6 kg igen och har sedan i onsdags jobbat för att få bort dem där 0.6 kg. Och det har jag lyckats med. Jag har säkert 5 helt möjliga förklaringar till varför jag gick upp lite igen denna veckan, men oavsett så känner man sig ändå lite nedslagen när man är tvungen att banta ned sig några hekto man redan trodde man hade tappat.

Nej. Ny vecka kommer nu, nya tag och efter en liten period av stillastående så brukar kroppen släppa ifrån sig mycket samtidigt igen. Så har det varit hittills. Många kramar //H-M (som försöker att hålla kvar sitt fokus - som SKALL hålla kvar sitt fokus)