Förra veckan så stod det väldigt stilla på vågen tyckte jag. Jag gick ju ned, men inte som jag gjorde innan. Jag antog att det var på grund av att kroppen gillar att samla på sig vatten. Och sedan så började jag försöka äta lite mer än jag gjort från början och så. Jag vet inte på vilket sätt det påverkat, jag håller mig ändå inom mina ramar så som jag ser det. Men denna veckan så har de dessa första fyra dagar blivit ett ras istället. Nu har jag tappat 1.9 kg denna veckan. Det måste ju vara vattnet som försvunnit då äntligen och det jag gjorde förra veckan blir synligt ihop med det jag gör denna veckan. Men när man får ett ras i vikt, eller när man som jag nu gjort har gått ned ganska stadigt och snabbt under en längre tid så börjar man känna en slags existentiell förvirring. Det är Inte något som jag kan klaga på att gå ned i vikt. Det här är ingen klagan. Jag är djupt tacksam till universum som gav mig denna gåva som belöning för hårt arbete då. Men man svävar liksom i en bubbla när man går ned i vikt. Ömsom är man "shit vad mycket jag gått ned- det borde ju nästan inte gå!" och nästa stund är man "oh wow, nu väger jag si och så, så härligt"... för att nästa morgon vara tvungen att modifiera den siffran igen osv. Visst kanske det är en bra anledning att bara väga sig en gång i veckan, men tyvärr. Det tänker jag inte göra. Jag har fått rutin på grejerna nu. Och att väga mig på morgonen ger mig den där lilla motivationssporren att käka rätt och göra min promenad varje dag. Jag har tillochmed övervunnit ett dåligt utslag på vågen och gjort det till en kanske mindre effektiv men ändå motiverande faktor. Ut och gå! Liksom. Men det är helt enkelt svårt att veta hur stor man är eller ej. Och det är ju lite viktigt ändå. Man måste hitta något som man kan hålla fast vid som inte är ens egen storlek, måste intala sig att man är liten (så som jag gjorde från början) och hålla fast vid det. Se det och känna det hela tiden. Att hitta ett sätt att stanna upp i huvudet, vara närvarande i nuet, utan att låta tankarna skapa förhoppningar - för att istället fokusera på mål och saker jag beslutat för mig själv. Saker jag kan kontrollera. Att vara i rörelse och ändå vara i varje steg.
//H-M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar