Motivationen? Vart tog du vägen?

La la la. Allt går bra. Allt är fine. Regn eller solsken och jag lallar vidare på mina promenader. Någon dag har varit kass, någon har varit bajsig. Men för det mesta har jag haft mitt fokus mot målet. Målet är - att leva som jag vill leva. Bli starkare, friskare och förhoppningsvis lyckas gå ned till normalvikt så jag slipper vara så tung. Det är tungt  att vara tung. Psykiskt och fysiskt. Men det kan vi tala om en annan dag. Idag handlar det om motivation. Igår så var jag riktigt hängig och idag var inte bättre. Vad det kan bero på det kan det finnas många helt logiska anledningar till. Men idag blev det i alla fall bara 5 km promenad. Vilket egentligen är mer än jag tänkte gå. Jag skulle ta en paus idag. För att återhämta mig lite. Men jag är rädd att om jag slutar en dag så kanske jag låter mig själv sluta mer. Jag har väldigt lätt för att tappa fokus, från att ha varit otroligt fokuserad. Och det är det jag är rädd för. Jag känner mig själv. Jag behöver strikta rutiner, utan att det är allt för kontrollerat. Och tyvärr så skapar jag lite väl hårda regler för mig själv efter ett tag. Tävlingen emot mig själv, att göra bättre ifrån mig varje dag kan bli för tuff? Ähh jag vet inte.

I alla fall. Idag försvann motivationen för mig. Men jag testade att motverka min trötthet och seghet med att ge mig själv choklad. Bara en liten bit, och långsamt njuten, och helt inom ramen för mina kcal. Men den lilla biten choklad påverkade mitt sockerberoende huvud till det bättre. Jag orkade att titta på like youtube videos som gav mig lite inspiration och motivation. Jag kunde ta in budskapet igen. Jag är duktig, jag har låtit bli godis i två och en halv vecka. Det har varit två små undantag sedan i påskas. Och då var det kanske tre undantag i mycket liten mängd. Det är okej. Men det är svårt, för vad är lagom liksom? Varför blir det jämt så svårt med kost och sånt? Varför skall jag krångla till det så för mig själv? Det är ju ganska enkelt. Ät lagom mängd mat, rör på dig varje dag. Sedan är det ok med ALLT så länge jag är inom rätt kcal mängd. Det gäller bara att hålla sin budget. Mitt problem är att jag blir för snål helt enkelt. Jag äter för lite mat och tvingar min kropp att träna hårdare än den orkar nästan. Jag suckar över att jag ändå inte gör tillräckligt. Och där har jag hamnat fel.

Jag skulle ju älska mig själv och vara nöjd med mig själv genom hela den här processen och resten av mitt liv. Jag är ute efter att leva mitt liv så som jag vill leva det. Jag vill leva sunt, inte behöva tänka på maten så mycket och inte oroa mig så mycket. Röra på mig för att jag älskar ju att röra på mig. Jag tycker om känslan av att uppleva naturen och omvärlden. Jag gillar att vara aktiv. Jag får inte bli så rigid i mina rutiner att jag inte kan ta en vilodag, eller blir tvungen att säga nej till att umgås med folk för att jag skall promenera. (Jag har  svårt att klara av två "uppgifter" per dag. Enda sättet jag fixar att göra något och få in min promenad samtidigt är att till exempel gå till mötet eller så.) Sedan är det ju ett annat mål att kunna göra flera saker på en dag. Men den stress jag känner över en del saker är obeskrivlig. Men promenaderna har både en tupppiggande och lugnade verkan för mitt knasiga huvud.

I alla fall. Jag ger INTE UPP. Nu är det dags att ta nya tag. Och gå tillbaka till det som motiverade mig från början. Och även - tack till mig själv för att jag fixat detta så här långt. //H-M