2013/02/07

En iskall dag i februari


Dag 1: En blomma
Dag 2: Något borttappat
Jenn utmanade mig att hänga med henne och göra om Fotoutmaningen. Det blir tredje gången nu, även om jag inte fullföljde så länge andra försöket. Nu är vi i alla fall igång. Hon startade igår och jag kom igång idag och fotade de två saker jag skulle fotat igår. Utmaningen består i att vi måste ut och röra på fläsket lite varje dag och hitta något specifikt att fotografera varje dag. Dag 1: En blomma, Dag 2: Något borttappat.

Jag tvingade mycket tack vare utmaningen mig själv ut i det vidrigt kalla vädret för att gå en promenad. Och jag behövde kompensera lite för att jag inte gjorde något igår alls utan bara låg och latade mig hela dagen så jag tog en lång väg för att verkligen känna mig nöjd. 

Så ut i kylan bar det av och jag hittade en blomma (i ett skyltfönster, med all den snön är jag nöjd över mitt fynd!) Och jag fann även den här coola foppa tofflan. Rosa och fint. Blev ju nästan lite alla Hjärtans dag stämning.

Alla hjärtans dag har nu dock dykt upp som ett litet virus i huvudet. Det är ju en "särskild dag". Då borde jag ju låta mig få äta något särskilt, njuta och lyxa till det. Jag vet dock hur förödande en sådan dag blir efteråt. Särskilt om man äter Lchf. Jag vill ju gärna gotta mig med allt jag verkligen njuter av att äta som jag inte kan äta annars. Och då blir det kolhydrater. Och vattenvikt i många dagar efteråt. Visst, jag går inte upp i vikt av att göra ett undantag en dag, vatten läggs på, inte fett på det lilla. MEN det är förödande för huvudet att se plus på vågen efter ett undantag. Det är mycket jobbigt att komma tillbaka igen och kämpa sig ned. Det kan dessutom ta lång tid innan man hittat balansen igen efter att man ätit kolhydrater. Som sockerberoende så är det väldigt svårt att sluta äta socker om jag väl börjat. Jag har "slutat" äta socker många många gånger, jag vet hur det går till. Och det brukar inte bli en dags undantag. Det brukar bli tre dagars undantag.

Dags att tänka annorlunda.

  1. Jag KAN äta vad jag vill.
  2. Jag kan göra undantag, så ofta jag vill.
  3. Ingen säger att jag måste äta som jag gör, utom jag själv.
  4. Jag lovade mig själv att jag skulle lyckas, och det kommer jag göra. 
  5. Det är okej att belöna och ta hand om sig själv ibland. 
  6. Jag KAN sätta gränser. 
  7. Jag KAN säga NEJ. 
  8. Jag KAN bestämma vad jag skall äta. 
  9. Jag STYR MATEN. inget annat. 


Slutsats: Jag tillåter mig själv att göra undantag då och då, släppa på tyglarna och unnar mig själv att äta precis vad jag vill, och hur mycket som helst av det. Jag vet att jag kommer verkligen att njuta av det jag äter. Och jag kommer inte att oroa mig för min egen förmåga att hålla min diet efteråt. Jag klarar allt! Det vet jag av tidigare erfarenheter. Ibland är det okej att synda.


//Hanna-Mirari


1 kommentar:

  1. Känner igen mig så i hur du resonerar kring speciella dagar som alla hjärtans dag, har också tänkt på den dan länge nu, med skräck. För som du skriver blir det ju lätt att man unnar sig mer än man tänkt och i flera dagar, och det är tungt att sluta med sockermaten när man väl börjat.
    Imorn är den här, den speciella dagen, man vill ju unna sig nåt men inte behöva ångra sig, tror jag ska köra på lite lchf glass med grädde, gott och festligt :) Hoppas du får en bra alla hjärtans dag!

    SvaraRadera