Det var tungt idag. Jag antar att det är helt naturligt om man är relativt otränad som jag är kanske. Det är ju inte så ofta man går mellan 6 - 8 km varje dag. Men av någon anledning så strävar jag alltid efter perfektion och för mig är det perfektion att klara av att gå långt varje dag. Suck. Det var dock inte kroppen som gnällde, det var huvudet. Jag försökte verkligen att fokusera positivt men hjärnan var inte helt med på det idag. Jag tror ändå att jag vände det lite mot slutet. Och jag tog fantastiska bilder!Sedan så när man är klar så känner man sig jätte bra. Men jag tror att det är så att jag vill ha resultat så fort. "Instant gratification" annars duger det inte. Och när man börja tänka så så är man ju redan där och blir besviken. Fy fan. Skärp dig (säger jag till mig själv nu.) Jag är säker på att får jag bara spotify att funka på mobilen igen så kommer jag kunna spela peppmusik hela promenaden igen och därmed tvinga hjärnan att va pepp. Det är verkligen en ständig kamp emot sig själv. Vem gav mig rätt att kritisera mig på det här sättet! Det är helt respektlöst! Hur kan man efter att man klarat av något svårt (som att gå en långpromenad tre dagar i rad) stå och känna att man är kass!!
Huvudet är helt knäppt. Jag tror inte en
sekund på mitt huvud längre! //Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar