Varför det gick fel med Lchf

Hur skall just jag äta för att bli friskare, må bättre och dessutom vända den här trenden med att jag går upp i vikt. Jag är nämligen både sockerberoende och impulsstyrd när det kommer till mat. Och hur mycket jag än gillar att laga mat, så måste jag om jag skall klara att äta "ordentligt" enbart fokusera på just vad jag äter. Då glömmer jag bort andra saker som är lika viktiga för att må bra.

Det som hände för mig när jag åt Lchf var att jag var just så fokuserad på maten. Jag lärde mig allt som gick att lära sig, forskade på allvar om det. Och pillade jämt med vad och hur jag borde äta. Och glömde att de med att promenera/ röra på sig, är det som gör bäst för mitt huvud snabbast. Jag slutade röka i samma veva. Så inget socker och inget nikotin, kaffet blev min nya drog, när jag ville styra in mitt behov av uppiggande substanser emot de som min kropp själv skapade när jag tränade istället. Men som sagt, andra saker tog över och det finns inte plats i min hjärna för mer än det som för tillfället är "viktigast" eller det som jag "nördar" på.

Men vad hände? Jo. Jag genomgår ju just nu en diagnostisering, jag är sjukskriven för att jag inte fixar att plugga av olika anledningar. Den jag nämnde ovan är ju en del av det. Och i skrivande stund har jag inte fått någon diagnos ännu. Men alla de symtom som jag upplevde innan jag började med Lchf och som jag redan hade sökt hjälp för, blev faktiskt värre när jag åt Lchf. Jag tror personligen att det berodde på att jag inte hade insett hur mycket socker faktiskt höll min hjärna fokuserad. Jag använder socker som medel för att få hjärnan att fungera normalare, utan socker så började jag spinna på ett sätt jag aldrig gjort innan. Abstinens eller vad det kan vara vet jag inte, men efter tre månader så fick jag ett "chockad-sammanbrott". Haha. Jag mådde så knasigt att jag kände det själv. Det kändes som om jag inte kunde tänka klart, som att jag var så slö i huvudet. Jag vet inte. Andra som lider av samma sak som jag gör kanske har koll på varför det blev såhär. Men jag har det definitivt inte.

Men då kändes det såhär: Min kropp älskar lchf, jag kände i kroppen varje dag att jag mådde bättre. Men min hjärna klarar sig inte utan socker. För socker är det jag använt hela mitt liv för att fungera. Det är den medicin jag använt sedan 11 års åldern. Den är absolut inte ultimat, men den har effekt. Därför hoppas jag att jag skall få bättre medicin snart så att jag kan sluta äta socker och börja äta på ett sätt som får min kropp att må bra på.

Men det finns andra saker som jag tycker känns krångliga med lchf. För det första - min sambo är vegetarian och det blir väldigt krångligt när vi måste köpa dubbelt så mycket mat hela tiden. Och vegetarisk lchf är så hemskt komplicerat. =/ Och detta orsakar att en redan dyr kost blir Ännu dyrare. Även om man äter mindre, så blir det ohållbart för oss fattiglappar.

Men trotts detta, så längtar jag efter att äta lchf igen. Och jag kommer att lösa mina små problem kring detta så att det funkar.

//Hanna-Mirari