Dagens utmaning: En lapp

Jag missade gårdagens utmaning, för jag var på stan och sprang runt massa. Men det får vara, meningen med utmaningen är att ge oss en anledning till att gå ut och röra på oss lite varje dag. Och det gjorde jag ju igår så jag ger mig själv godkänt på utmaningen igår, även om jag inte får MVG såklart. Hehe. I alla fall. Idag var utmaningen att hitta en lapp någon hade satt upp och fota. Jag hittade min lapp redan i förrgår, men jag gick ut och hittade den igen idag. Och jag passade på att testa hur det var att gå i ännu högre klackar än de jag hade igår. De här klackarna är kanske 6 cm höga. De andra som jag går med är 4 cm höga. Jag tänker att jag sakta övar mig mot högre höjder.

Jag klarade precis att gå den bit jag gick på de här klackarna. Det är dessutom så att jag har en ovanligt stel och oböjbar stortå på ena foten. Den behöver lite övning på det här sättet. Tanken är att inte ta ut sig på klackarna. Inte ge sig själv skavsår eller smärta. Utan bara gå så långt jag kan utan att det gör ont. Gör det ont så skall jag sluta. Och försöka gå lite varje dag. Öka mängden och längden på träningen allt eftersom jag fixar mer. Det märks att man behöver benstyrka för att klara att gå i såna här skor. Jag tror att jag bygger upp muskler jag sällan använder och ger mig själv mer kroppskontroll genom att öva på att gå i högklackat.


Och JO! Jag har gått ned lite mer än 2 kg sedan jag började med det här. Men jag vet inte om det beror på det jag håller på med, eller om det beror på vanliga höjningar och stigningar under en månad. Vi får se.

Puss och Kram / Hanna-Mirari

Clip-on hår? Senaste modet?

Jag bestämde mig för några dagar sedan att clip-on hår skulle kunna ge mig det där håret jag vill ha, utan att jag behöver vänta massa år för att få det att växa ut. Och jag slog till idag. Och en sak får man säga om att ge sig själv möjlighet att uppleva det man drömmer om. Man känner sig som en ny människa. Jag känner mig skitsnygg och det tror jag syns på den här bilden. Allt handlar om inställning. Jag är inte ett gram lättare. Men jag är känner mig lättare, all tygnd av "förlåt mig för att jag är stor" är borta. När jag går runt och inbillar mig att jag inte alls är tjock. Och då helt plötsligt så vill världen hjälpa mig att upprätthålla min lögn.

Idag kände mig mig väldigt vacker! Och jag gick i högklackat när vi var och hälsade på A och J och det gick strålande. Jag har inte ens ont i fötterna. Jag fattar inte vad jag varit rädd för. Ännu har jag inte brutit fötterna eller fått blåsor. Jag har iof ett ganska så rejält par skor som sitter väldigt bra på mig, så de skorna har aldrig skadat mina fötter. Men jag var ändå rädd innan. Så onödigt!
Puss och Kram //Hanna-Mirari

Några visdomsord

Svar till min syster som undrade...

När skall man vara nöjd med sig själv?

Acceptera att man inte är sån som man vill vara. För att den man är, är så långt ifrån sitt ideal att det känns omöjligt. Eller skall man göra allt för det? Både utseendemässigt och känslomässigt..

Lilla syster där. Så här tänker jag, jag som lika mycket som du ägnar mig åt att försöka kämpa för att få mitt bristande yttre att bättre matcha mitt vackra inre. ;P

Du är INTE det som syns på ytan. Det är ett skal som aldrig kommer att leva upp till förhoppningarna man har på det. Men det man är - i hjärtat - det är det faktiskt inte utseendet. Inte heller är DU den förvirrade vilsna själen inuti. Du är varken eller.

Så VEM är man egentligen då? Varken kropp eller själ? Nej. Man är inte något av det. (eller man är båda, men inget av de sakerna är det som man borde vara stolt över hos sig själv. Alla är nämligen vackra som de är - hur fula de än är. Och alla har en förvirrad vilsen själ inuti. Alla känner ångest och känslor.

Det man är, (eller det man kan känna sig stolt över, vad man skall bygga ett starkt självförtroende på) det är: Summan av dina val, ställningstaganden, åsikter och hur man behandlar/bemöter andra människor osv, ens duglighet i sitt yrke. Allt det här är saker man gör, och saker som om man lever efter sina åsikter ger en stark känsla av att man är i linje med sig själv och sin personliga mening med livet. I slutet av dagen kan man känna sig nöjd med sig själv, trotts att man inte är prefekt på långa vägar. Agera ut efter dina ideal.

Här ingår också att man ger respekt åt alla. (inklusive sig själv) Att man inte säljer ut sig själv billigt, att man vågar stå upp för det man verkligen tror på. (i mitt fall - försvara de svaga och inte ta skit från folk som själva bara mår dåligt och vill sprida det - jag gör det genom att "förstå" och älska dem ändå. osv) Att man inte låter folk köra över en. Men också att kunna erkänna sina egna fel och stå för dem uppriktigt osv. Alla har olika värderingar. Och om du kan grunda dig i dina goda värderingar,  och inte går emot dina värderingar så kommer du att känna dig nöjd med sig själv. Och du kan acceptera att - du är inte perfekt (ingen är det) men du är god nog. Du duger.

Allt annat är oviktigt egentligen. Visst är det säkert många som hänger upp sig på ditt utseende, men helt ärligt... Varför skall du eller jag umgås med folk som inte ser hur vackra vi är på vår fulaste dag? Är en person som ser på dig och ser en ful person -värd- att få vara en del av ditt liv. Absolut inte. Såna negativa idioter är det värsta som finns. De är energivampyrer, de får dig att må dåligt för att de mår dåligt själva. Hur "lyckliga" de än må verka.

Dagens visdomsord från "guru" Hanna-Mirari
*skratt* Syster - du är vacker som en sol, men det är ditt inre som skiner ut genom dina ögon som gör dig vacker, inte ditt ansikte, dina ben eller ditt hår. (även om jag tycker du oroar dig i onödan) PUSS

Fake it til you make it!

FAKE IT!
Det är min nya filosofi. Jag går runt hela tiden och tänker "när jag blir smal skall jag..." men gör inte direkt mycket åt saken heller. Inte så mycket som jag skulle kunna göra. Andra kan säga "jag har inte tid" men inte jag. Jag har all tid jag behöver. Nåväl.

Plötsligt, när jag började tänka efter "The secret"-filosofin så insåg jag - VARFÖR kan jag inte göra allt det där som jag "skall göra när jag blir smal" nu? Enligt "the secret" så är hemligheten att tänka positivt, att tänka som om man redan hade det man  ville ha. Och jag vill ha (-60 kg vikt). Så jag följde tanken till sitt slut.

Vem är jag om jag vore smal? Hur är det att vara smal? Vad gör jag? Jag skrev ett brev från mitt "smala jag" till mig själv nu och berättade om allt jag gjorde när jag var smal. Det var väldigt befriande att skriva det brevet. Jag hade ju nått målet redan.

Och då lärde jag mig några saker om mig själv som jag inte visste. Till exempel så vill jag dansa. Jag vill hemskt gärna träna dans. Det gjorde jag nämligen när jag var smal. Och jag gick i högklackat så ofta jag kunde! Jag klädde mig i alla de där kläderna jag ser på stan och bara suktar efter hela tiden. Jag hade dessutom starkt och friskt hår. Osv osv. Om man får drömma så gör man ju det. Och här var meningen att beskriva allt jag verkligen drömde om.

Men det slog mig direkt efter att jag skrivit det här brevet att väldigt få av sakerna jag drömde om var omöjliga att göra bara för att jag var tjock. En del av dem kanske till och med skulle hjälpa mig bli smal om jag bara fick rumpan ur soffan och gjorde dem. Till exempel - jag vill gå i högklackat. Det gör ont i fötterna när man är tung och ovan. Men jag kan väl ändå öva upp det? Det är säkert väldigt bra träning för benen att gå i högklackat. Jag vill klä mig snyggt - inte i en säck. Bildbevis är här. Jag hittade en sjukt snygg jeansjacka jätte billigt igår. Och när jag går ut i den så känner jag mig mycket snyggare. (Nya kläder har ju den känslan också - men en jeansjacka är lätt att matcha med många olika saker och håller länge också!)

Vissa saker som är mål just nu är dock inte lika lätta att uppnå, nästa mål är att kunna gå ut i det där paret snygga jeans som jag fick ärva av A.

Vidare så funkar den här tanken "Jag är redan smal" så här när man går och handlar. "Vänta lite nu... om jag är smal så tror jag nog jag skulle vara mer försiktig med att äta chips/godis/glass och sånt. Jag skulle vara rädd för att gå upp igen." Så jag lyckades undvika att köpa dumheter också. Iof är det svårt för en impulsdriven människa som jag som saknar självkontroll (om jag inte passar mig GRYMT noga) att komma ihåg sånt här jämt. Men jag hoppas jag kan fortsätta att tänka så här. För oavsett om jag skulle gå ned i vikt eller ej så känner man sig gladare när man gör saker som man vill göra. Och inte skjuter upp dem tills man uppnått en dröm som oftast känns hopplöst långt borta. Idag Fejkade jag det. Imorgon så har jag uppnått drömmen!

Puss och kram //Hanna-Mirari

Dagens utmaning

Jag och Jenn jobbar fortfarande på hälsa och motion tillsammans. Nu har vi startat en promenad/foto-utmaning tillsammans. Vi skall gå ut och fota något bestämt varje dag eller så ofta som möjligt.

Idag var utmaningen att gå ut och fota en lila blomma.

Ser fram emot nya utmaningar. Och jag gick i högklackat, allt efter min nya filosofi som jag skrev lite om i förra inlägget och som jag tänkt skriva mer om i nästa inlägg.
//Hanna-Mirari

Star Wars och Hemligheten!

Jag har testspelat Star Wars. Jag har spelat en hel del WoW på sista tiden. Mest för att jag inte har något bättre att göra. Men det börjar kännas lite tjatigt. Så jag passade på att testa att spela Star Wars: The Old Republic. Och det är ett grymt involverande skönt rpg. Jag gillar story elementen väldigt mycket. Det är min rolls egna äventyr som intresserar mig, särskilt som jag får välja själv hur min lilla jedi skall ta sig fram igenom kraften och universumet. Jag fastnade snabbt i bara rollspelselementet i storyn. Att man får en companion som håller en sällskap är också härligt. Jag kom upp på lvl 15 på min första karaktär alldeles för fort. Nu kan jag inte spela mer (eftersom jag inte köpt spelet) om jag inte gör en ny roll. (Vilket jag nog kommer att göra! Men det känns ändå lite surt eftersom jag gärna hade fortsatt på samma story. Undrar hur kul spelet är när dina karaktärsquestar är slut? Det är ju dem som jag gillar.) Hmm... hmm.. i alla fall. Över till något annat. Hemligheten.

När jag gick på folkhögskola första året, det var ca 4 år sedan nu (gisses!) så visade en vän på internatet oss filmen "The Secret". Och till stor del så känns det så knasigt att prata om den här filmen. För den är precis så där otäckt sensationalistisk som alla överdrivna insålda saker brukar vara. MIRAKEL KUR! BANTNINGSPILLER! MELONER GÖR DIG RIK! osv osv. Och så är filmen. Gång på gång bankar den in samma budskap. "The law of attraction" Lika söker sig till Lika. Du kan genom att övertyga dig att något är sant få det att bli sant. Typ. Jag gjorde ett experiment redan samma kväll. För att jag då längtade efter kärleken. Jag visste till och med hur han skulle se ut. Och filmen föreslog att man skulle rita eller skriva ned sina önskningar. SÅ jag ritade en bild av min blivande pojkvän. Jag önskade mig, mörkbruna ögon, mörkbrunt hår och ganska smal tyckte jag var fint. Sedan så tyckte jag att glasögon nog passade. Jag ritade glasögon på honom av någon anledning. Fyrkantiga glasögon. Jag skrev en massa egenskapen jag ville ha på detta pappret. Sedan så hade jag det pappret i min byrålåda resten av det halvåret av skolan. Tittade på den ibland och försökte tänka - honom skall jag träffa. (jag tror det finns en chans att jag har den här bilden kvar någonstans i källaren, men jag inser att det inte skulle bevisa något. eftersom jag lika gärna skulle kunna ha ritat den efteråt och daterat den medvetet fel. -- MEN JAG VET VAD JAG RITADE. och det räcker.)

Sedan så flyttade jag, alla mina teckningar hamnade på vinden hos mamma och pappa (därav vet jag inte vart bilden tog vägen exakt) Och jag åkte till en annan folkhögskola. I september samma år så träffade jag min sambo. Han har mörkbrunt hår, mörkbruna ögon och han är smal på det sätt jag önskade mig. Han har till och med en liknande ansiktsform till det jag visualiserat. --- Men han hade inte de där fyrkantiga glasögonen. Det var först några månader senare som han köpte sina DG glasögon (som var fyrkantiga så som jag hade ritat dem). KUSLIGT! I alla fall. -- jag ville bara skriva ned det. Vem vet vad som kan hända om man bara bestämmer sig för att jag vill ha det så.

Min nya utmaning till The Secret är: Vikten. Dags att måla en ny teckning. Det kan gå fort, eller ta lång tid. Men det gäller att tänka att man redan har det man vill ha typ. XD I alla fall. Positivt tänkande gör en jävla massa för att få en att fixa en massa saker som man aldrig trodde man kunde fixa. Inget är omöjligt. osv.

Många kramar /M

Mitt bokprojekt.

5870 tecken har skrivits. Inte så mycket. Två sidor. Det är första utkastet som jobbas på. Jag har läst massor om mallar för hur man skall lägga upp sitt skrivande men jag kände att - okej - det skulle kanske underlätta att göra som de säger helt och hållet. Men för mig så är det kanske ingen ide att lägga upp sådan otrolig planering för något jag inte vet kommer bli skrivet alls om jag inte bara sätter igång. Men nu är det igång. Själva iden till berättelsen är klar, eller njae.. jag tror på att saker växer fram organiskt, men jag har ett ramverk att börja bygga på. Nu är det karaktärer, och scener som börjar bli krångliga. Jag vet vad jag vill visa, men inte riktigt hur. Så, nu experimenterar jag med det, och försöker lösa problemen genom att skriva mig igenom dem. Sedan så kan jag alltid stryka dem sakerna jag inte är nöjd med att byta ut mot bättre, men jag har i alla fall skrivit något som "tar upp platsen" så länge. Det verkar också som att mitt open office saknar stavningsprogram, men det kanske bara är bra att slippa oroa sig för sånt nu.

Härlig dag hade jag ändå idag. Jag är full av lust att fota men naturen bjuder inte på så mycket spännande, så jag ville dra med mig kära syster eller kära vänner för att de skulle agera modeller åt mig på trädgårdsföreningen i göteborg, men så skoj fick vi inte. Även om sambo tacksamt nog ställde upp och var modell framför några pelare. Sjukt snygg var han dessutom! <3 Och trevliga Y och A ville i alla fall vara med och traska genom parken. Och ta en fika. Tyvärr kom vi till parken försent för att titta på palmerna eller orkidéerna men det får bli en annan dag. Jag skall lätt gå dit igen, och då skall jag arrangera min coola Photoshot med A och A. Om fler är intresserade så är det bara att peta på mig. Jag skulle gärna ha fler modeller att övningsfotografera på.

Sedan skulle vi fika och gissa om jag kände mig korkad när jag insåg att jag glömt plånboken hemma! Shit alltså. Men tur ändå, för det blev billigare att inte fika. Kaffet var svindyrt. Men caféet var så fint. Le Pain Francais är mysigt.
Puss puss // M

Träning

Idag så hade jag väldig huvudvärk, men trotts det dåliga vädret och den vidriga huvudvärken så lyckades jag få med mig sambo ut på promenad. Det blev bara en kort promenad. Men det kändes ändå i benen att jag har promenerat en del denna veckan. Jag har inte fått benhinneinflammation, men när jag sätter igång och börjar röra på mig så brukar min kropp bli ganska så chockad och musklerna i benen är de som vägrar först. Jag känner inte av när jag får för mycket i tid. Vilket ju kanske är bra för jag göra mycket fort, men också dumt för jag tar ut mig snabbt och skadar mig själv på kuppen, och sedan blir det till att vila ett långt tag emellan. Men ja. En kort promenad blev det i dag. Det var bättre än att pressa allt när jag då kände det i benen. Denna veckan har jag ändå hållit det jag ville.
Jag har promenerat varje dag.
Nästa steg i planen blir att ta bort allt godis och chips och glas och eventuell dricka resten av våren. Det sätter jag igång med från och med den 26 Mars. Ny månad alltså. Och en sak i taget den här gången. Vänja sig vid en förändring innan man bestämmer sig för att ändra allt.

Men jag känner mig stark.
//Kramar M

Varför det gick fel med Lchf

Hur skall just jag äta för att bli friskare, må bättre och dessutom vända den här trenden med att jag går upp i vikt. Jag är nämligen både sockerberoende och impulsstyrd när det kommer till mat. Och hur mycket jag än gillar att laga mat, så måste jag om jag skall klara att äta "ordentligt" enbart fokusera på just vad jag äter. Då glömmer jag bort andra saker som är lika viktiga för att må bra.

Det som hände för mig när jag åt Lchf var att jag var just så fokuserad på maten. Jag lärde mig allt som gick att lära sig, forskade på allvar om det. Och pillade jämt med vad och hur jag borde äta. Och glömde att de med att promenera/ röra på sig, är det som gör bäst för mitt huvud snabbast. Jag slutade röka i samma veva. Så inget socker och inget nikotin, kaffet blev min nya drog, när jag ville styra in mitt behov av uppiggande substanser emot de som min kropp själv skapade när jag tränade istället. Men som sagt, andra saker tog över och det finns inte plats i min hjärna för mer än det som för tillfället är "viktigast" eller det som jag "nördar" på.

Men vad hände? Jo. Jag genomgår ju just nu en diagnostisering, jag är sjukskriven för att jag inte fixar att plugga av olika anledningar. Den jag nämnde ovan är ju en del av det. Och i skrivande stund har jag inte fått någon diagnos ännu. Men alla de symtom som jag upplevde innan jag började med Lchf och som jag redan hade sökt hjälp för, blev faktiskt värre när jag åt Lchf. Jag tror personligen att det berodde på att jag inte hade insett hur mycket socker faktiskt höll min hjärna fokuserad. Jag använder socker som medel för att få hjärnan att fungera normalare, utan socker så började jag spinna på ett sätt jag aldrig gjort innan. Abstinens eller vad det kan vara vet jag inte, men efter tre månader så fick jag ett "chockad-sammanbrott". Haha. Jag mådde så knasigt att jag kände det själv. Det kändes som om jag inte kunde tänka klart, som att jag var så slö i huvudet. Jag vet inte. Andra som lider av samma sak som jag gör kanske har koll på varför det blev såhär. Men jag har det definitivt inte.

Men då kändes det såhär: Min kropp älskar lchf, jag kände i kroppen varje dag att jag mådde bättre. Men min hjärna klarar sig inte utan socker. För socker är det jag använt hela mitt liv för att fungera. Det är den medicin jag använt sedan 11 års åldern. Den är absolut inte ultimat, men den har effekt. Därför hoppas jag att jag skall få bättre medicin snart så att jag kan sluta äta socker och börja äta på ett sätt som får min kropp att må bra på.

Men det finns andra saker som jag tycker känns krångliga med lchf. För det första - min sambo är vegetarian och det blir väldigt krångligt när vi måste köpa dubbelt så mycket mat hela tiden. Och vegetarisk lchf är så hemskt komplicerat. =/ Och detta orsakar att en redan dyr kost blir Ännu dyrare. Även om man äter mindre, så blir det ohållbart för oss fattiglappar.

Men trotts detta, så längtar jag efter att äta lchf igen. Och jag kommer att lösa mina små problem kring detta så att det funkar.

//Hanna-Mirari

Appropå den där vanten...

... så råkade jag tappa min mössa, mina sockar och några vantar till...

Man måste ju ha något roligt när man är ute och promenerar. Jag brukar leta efter spännande saker för att fota.

Och det här börjar bli ett intressant mönster.

Vi tappar våra vinterkläder.
//M

Motion och vägning.

Det är en konstig dag i veckan att väga sig. Men varför inte.
Nuvarande vikt är 123.6 kg. Tyvärr bara ett och ett halvt kilo under min max vikt. Hoppas det blir bättre.

Och denna veckan har jag promenerat
3 gånger. Senaste gången var idag den 15/3 och jag var ute och promenerade i 40 minuter.

Rapporten avslutad för idag.
//M

Har någon sett min vante?

Har vi ett gemensamt medvetande? Det är vad jag undrar efter att  ha ägnat dagen åt att titta på dagen-efter programmet för Melodifestivalen, kikat på nätet där jag tryckt in sökordet "Loreen" och samtidigt undrat - varför blir jag intresserad? Är det verkligen så att vi kan höra vad som är bra? Borde inte smaken vara mer uppdelad? Vi alla påverkas av varandras åsikter. En del "tanke-läsare" till trollkarlar spelar på vårt flockbeteende. Reklamannonser spelar på samma sak. Videos på you-tube kan bli nedklickade av miljoner av människor som tittar på dem. Vi är som en enda helhet tillsammans. Ett djur, där majoriteten vinner och styr oss. Meme är ett intressant fenomen. Där en idé kan sprida sig som ett virus ibland befolkningen. Vad betyder det? Jag vet inte. Men det är i alla fall intressant att se mönster man inte väntade sig. Allt man behöver göra är att öppna ögonen lite.

Varför kunde jag på några få hundra meters avstånd från mitt hem och från varandra hitta dessa tre exempel på att vi är en flock som alla i grund och botten tänker ganska lika? Även om man tänker annorlunda eller udda så tänker man ju lika ändå. Jaja. Hoppas någon hittade sin vante tillslut.

//Hanna-Mirari

Att skriva en bok?!

Det är frågan det. För mig i alla fall. Ofta återkommer mina barnsliga idéer om att skriva något på riktigt. Att våga mig på sörjan att skriva en roman. Just nu är det en viss fröken "S" som inspirerar mig med sitt imponerande producerande av text och böcker. Jag är verkligen imponerad, jag beundrar och jag undrar, varför skall det vara omöjligt för mig?

Om jag går ned på djupet - måste det jag skriver verkligen bli bra? Nej. Behöver jag ens bry mig om att ha en sån ambition när jag inte ens är säker på att jag kommer kunna skriva alla orden jag behöver för att skriva en roman? Nej. Och spelar det någon roll om det dessutom är barnsligt - löjligt och riktigt dåligt då? Egentligen - nej det spelar ingen roll. För att klara en sådan utmaning så behöver jag först och främst jobba med det som är mitt största handikapp innan jag tar mig an svårare saker. Och att faktiskt hitta fokuset att skriva under en längre period utan att ge upp, det är det svåraste.

Jag har hört talas om NaNoWriMo men jag vill inte riktigt vänta tills november. Men jag gillar iden - skriv en roman på en månad.

Jag har börjat fila på en idé på allvar i alla fall.

Lilla glada göteborg

 Solen skiner och jag vaknade tidigt idag. Det blev städning på baksidan, något som jag längtat efter att göra ett tag. Fluffiga små drömmar om blommiga kuddar uppstod. Kuddar, och små gula påskblommor. Jäkla vårsol som får en att börja vilja skapa sån där idyllisk uteplats-miljö. XD

I alla fall. Det blev en vårpromenad i stan och så fika med sambo. Det luktade vår!

 t

Så underligt!

NU så har jag kanske hittat en passande layout för bloggen. Vi får se. Här är saker under konstruktion.

I alla fall så såg jag på tv och jag läser lite konstigt till och från. Hjärnan registrerar ett ord som ett annat, men jag brukar kunna lista ut att det kanske inte stämde att det stod så som jag läste. Det kan bli hur kul som helst. Så idag fick jag se en reklam film för den "ENFALDIGT OSCARSBELÖNADE FILMEN". Jag tyckte inte direkt om filmen som reklamen påannonserade heller, så det blev extra klockrent.

//Hanna-Mirari

Jag drivs av solenergi!

Vintern är dyster, mörk och kall. Jag går in i den varje år, med ett leende, för jag minns bara det fina. Den vita snön och gnistrande iskristaller och snölyktor och mys. Och jämfört med höstens lerigare senare del är ju vintern upplyftande. Men ändå, varje år, så går jag som in i en vinterdvala. Jag vet inte hur det kommer sig, men det börjar i november och går först över när första vårsolen börjar lysa. Jag har ingen energi, ingen lust eller något.

Som förra hösten, från augusti till någon gång i november så ägnade jag mig åt långpromenader och Lchf:ande. Jag gjorde mitt yttersta för att nå mitt mål, eller i alla fall börja ta mig en bit på vägen. Men inget av det hjälpte på allvar. Eller så gav jag upp för tidigt. Jag vet inte. Men jag gav ändå upp. Vintern kom och energin försvann. Jag lyckades dock med två saker. Jag lyckades sluta röka. Och jag har inte rökt sedan i augusti förra året. Och jag lyckades dessutom vänja mig av vid socker i kaffet. Som varit en sån där onödig grej jag inte kunnat sluta med.

Jag har fortfarande kvar mitt mineralvattenberoende dock. Haha. Det får vara med det. Och jag äter verkligen inte vad man skulle kunna kalla nyttigt för tillfället. Jag vet inte om Lchf skulle fungera. Men jag har inte givit upp min önskan om ett nyttigare och smalare liv. Eller - egentligen - jag behöver inte för egen del leva så värst nyttigt. Det känns inte direkt nödvändigt. Jag är sugen på att leva på ett sätt där min kropp och min själ är i någon slags harmoni. Jag behöver inte vara smalast i världen för att vara lycklig. Jag tror inte jag skulle va så lycklig om jag aldrig fick slappna av och ta nått gott att äta ibland. I alla fall. Jag vill ägna mig åt promenader så ofta jag kan, för det känns sunt för mig.

Och just idag så lyste solen, 10 plusgrader eller mer här i stan idag. Och jag lyckades efter tredje dagen av önskan att komma ut i solen faktiskt ta mig ut i det vackra vädret. Och i solen så vaknade jag ur vinterdvalan. Idéer kom fram, önskan om att kämpa lite kom tillbaka. Som en solcellsdriven lampa så började jag lysa lite igen i solen. Jag kom leende hem från promenaden och började sedan städa hela lägenheten, och det var skoj. Det var inte alls jobbigt. Och nu sitter jag här och ler och känner att en del av all den där onödiga vinter ångesten städats bort med att damm jag vädrade ut. Vårstädning för själen!

Många kramar //Mandy - numera känd som Hanna-Mirari XD

Ny blogg!

Hej på er. Jag skrev i höstas på bloggen Mera Livskraft och mitt namn där var Mandy. När det rann ut i sanden så fick jag ändå lust att fortsätta blogga lite själv. Jag vet inte hur det kommer att gå. Det var positivt att blogga ihop med Jenn och Jinx för att de sporrade mig att fortsätta skriva och jobba på hälsa och välmående.

Den här bloggen kommer att handla om allt möjligt som jag är intresserad av. Mest kommer det kanske att handla om vardagsliv, hälsa, motion och livskraft! =) Men också andra saker som jag tycker är intressant att skriva om. Utrymme för allt, men med en grund tanke. Det handlar om positivt tänkande, nyfikenhet på världen och ny kunskap. Jag vill nå mina livsmål, men jag vill leva medan jag kämpar också.
//Mandy